med sällskap på min kammare

"Jullovet" är här, och jag har "lovat" mig själv att försöka börja med tentaläsningen så fort som möjligt -för att på så sätt slippa att läsa så mycket när jag är borta över jul och nyår. Vi får väl se hur det går med det! =)

Idag har jag finbesök. Ett stycke monster ligger just nu på min vardagsrumsmatta och verkar sova *peppar peppar*. Det är ovant att ha hund där man bor. En annan femma att ha det hemma hos föräldrarna. Och jag som trodde att jag hade hundsäkrat lägenheten! Haah! Där fanns ju massor av roliga saker man kunde äta på...! Värmeljushållare till exempel.

Det är väl lite såhär det är att ha barn när man pluggar... Man får ta upp boken när vovven/barnet sover, och passa på då.

Det är allt bra mysigt att ha någon hos sig på dagarna när man sitter hemma i sin "Våra bästa år"-ensamhet.

Om ett par dagar sitter jag på tåget upp till de småländska skogarna. Innan dess:
- sista danspasset för terminen
- fixande inför resan (tvätta, packa, praktiska detaljer)
- ansiktsbehandling (riktigt nervös nu faktiskt - I'm a virgin you know)
- teater: "Jösses flickor" på Malmö Stadsteater med mina flickor (E och F)
- besök hos mormor med det obligatoriska julgransbelysningsuppsättandet =)
- promenad med E och eventuellt M på onsdag

Sen är det hajjoivajj och dags för julefrid.

'Til we meet again!

Håll ut!

Winnerbäck har aldrig haft mer rätt!

"Tro, ork och lust är lätt att tappa
Lätt när stora drömmar trängs med saknaden
Och vinden blåser hårt emot din kappa
Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen

Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla
Håll ut några dagar till

Guld är inte det enda här som glimmar
När jakten går på allt som liknar räddningen
Och lyckan varar bara några timmar
Det är inte den vi söker, inte den min vän

Håll ut, Håll ut...

Världen ligger helt i dina händer
och allting ser så gulligt ut från ovan
Himlen ser så praktfull ut från marken
Håll näsan över ytan tills det vänder

Håll ut, Håll ut..."



Jag tröstar mig med hans välbekanta och lugnande röst. Jag tröstar mig med filtar. Jag tröstar mig med att "jullovet" är här inom några dagar.

Love

och så återstod ett lugn...

Ja, i måndags fasade jag för hur man karriär skulle arta sig. Men det löste sig till slut, på förhoppningsvis bästa sätt.

Konstaterande:
-det är inte lätt att vara lärare
-det är inte lätt att bedöma vad som är rätt sak att göra

Vad som dock gjorde allt lättare var det stöd jag fick av diverse personer runtomkring.

Nu känns allt bra. Jag har mer skinn på näsan efter denna verklighets lärarutbildning. Jag kan sätta bock i kanten på "har deltagit i allvarlig konflikt med elev".

What doesn't kill you makes you stronger, right Ellen? =)

Jag tror att jag återhämtade mig rätt bra. Samma kväll som allt var "över" knopade jag ihop en spännande lektionsplanering som inkluderar den goa gamla serien My so called life. I think I recovered well.

Love

Känslan i kroppen just nu är obeskrivbar. Det kryper i hela kroppen, det känns som om någon kavlar min mage på insidan och jag vill bara ligga i fosterställning.

Livet är så sårbart.

Jag hoppas nu bara att jag om ett par timmar kan andas ut. Låta detta bli en del av det förgångna.

Tack alla för det fina stödet. Utan er är jag en pöl på golvet.

Love, Sara