Vårtecken?

Solen letar sig fram genom molnen och tar upp kampen med snön. Den smälter allteftersom, och våren tycks vara påväg. Härligt kan man tycka. Men nyss kände jag ett vårtecken som inte direkt sällar sig till de vanligt trevliga. Sol = mindre snö, även på balkongen. Snön på balkongen borta = rökare som missbrukar luften och skickar upp äckelpäckel in i min lägenhet. Nejnejnej!

Detta var inte det vårtecken jag var ute efter... Håller andan och hoppas att krokusar, vintergäck, solsken och annat vårigt ska överskölja stanken.

Systerskapets kärlek

Det är inte alla förunnat att ha ett förhållande med ett syskon. Det är mig förunnat att ha ett fantastiskt förhållande till min syster. Det är hon och jag, helt enkelt. Oskiljaktiga i hjärta och sinne. Inget kommer någonsin att komma emellan. Öppna vägar, öppna dörrar, öppna hjärtan. Det är lill-sis och jag.

Marit Bergman satte ord på systerskap i sin låt "I will always be your soldier". Den låten ligger mig så varmt om hjärtat. Det finns ingenting jag inte gör för min syster. Utan tvekan, utan tvivel. Jag står på barrikaden och slåss. Jag tröstar och håller om. Jag älskar tills jag spricker. Och varje dag saknar jag dig. Men geografin hindrar inte oss. Du och jag föralltid. <3


"We used to call each other Katherine and Eve
I don't know from where we got those names
We used to love each other with deep intencity
We used to fight with kicks and fists and nails
If I had a dime for everytime I been bad
I'll be a milionaire by now

You used your big sister comb
to tease me to tears
I used to pinch you a little bit too hard
On your wrists on your arms
if you look closely you can see the scars
Oh I have done things so mean and so grin
I'm too ashamed to say them out loud
I don't think you get how much I regret
Oh hear me when I vow

That I will always be your soldier
I'll be marching by your side
I'm not deserting
I'll be there for you
Oh please please believe in this oath allegiance

Thirteen years old, lipstick and boys
I never knew how lucky I was to have you
The great teenage depression our domestc civil war
And I think back you were the one to pull me through
Yeah what it comes down to is you are the one who truely understands
Wherever you go I hope that you know that I'm at your command

And I will always be your soldier
I'll be marching by your side
I'm not deserting
I'll be there for you
Oh please please believe in this oath allegiance

Oh, I will be strong for you, I will belong to you
Carry you, bleed for you
Run for miles

I will always be your soldier

Won't you please please believe in this oath allegiance
Oh I'm not retreating this time
I won't surrender this time
I won't surrender this time
I'm your soldier
and will be marching here right by your side"

Älskade lill-sis, jag är din främsta krigare, alltid.

Fruktans timma

Japp. Så är det. Fruktan är nära. Fruktan är här. Skämtåsido så känner jag mig lite sådär lagom rädd för vadsomkommaskall. Våren kantas inte, som tidigare vårar gjort, av tentor, hemuppgifter och grupparbete. Oh, no! Det är kandidatuppsats och läskurs med munta som gäller. Ladies and gents - detta är upploppet. Lärarexamen är inom räckhåll, vilket också innebär fruktan. Är jag tillräckligt förberedd? Kan jag allt jag behöver kunna? Kommer jag att få något jobb? Kommer jag hitta ett jobb där jag trivs?

Ett emotionellt virrvarr, som inte alltid blir klarare när folk frågar "Jamen, du e väl klar nu snart - har du fått nåt jobb? Huuur känns det???"

Ja, vad ska man svara. Prima prima? Hmm. Vill svara att jag känner mig rädd, ensam, kluven, ångestångestångest. Vill svara att jag känner mig oh, yeah - here I come, detta är så rätt, bring it on! Jag står med en fot vardera över Helvetesgapet och vågar inte riktigt släppa loss.

Jag slits mellan AMS hemsida och mitt uppsatsdokument. What to do? Lite av varje antar jag. Och jag som verkligen inte är en flera-bollar-i-luften-tjej. SUCK! Det är väl bara att kasta sig ut, tro att man klarar det och sen inte blama sig för mycket om det går trögt i början med uppsatsande och jobbsökande.

Embrace me, oh merciful teacher-god! :)