All is well

Dagarna flyger fram! Skolan rullar på med inläsning, föreläsning och annan läsning. Trivs fint, troligen tack vare en väldigt trevlig kursare. Det är värt guld att ha någon att sitta med, som man dessutom trivs med väldigt bra. Jag menar, man trivs nog bra ihop om man, istället för att ta itu med grupparbetet, sitter och pratar i 1,5 timmar om ALLT. That's nice.

Friskis har ju blivit mer osäkert nu sen jag och Henke köpte terminskort. Hittills har det blivit ett jympapass och ett par spinningpass. Trivs fint där också minsann! Bra lokaler, bra ledare. Dock gick ju dagens spinningpass inget vidare. Precis i början av konditionsblock 1 så bara knyter sig mina quadriceps-muskler framme på låren/vid knäna. Precis som en knytnäve. Det gjorde inte ont, men det gick liksom inte att cykla. Det tog emot. Antar att det kan bero på många saker, och däribland dagsformen, kyla ute från promenad dit, dåligt vätskeintag och kanske helt enkelt trötthet. Wellwell, bättre lycka nästa gång. Jag cyklade i alla fall hela tiden, om än på lägsta motstånd.

Jaha, vad bjuder helgen på annars då? Ikväll är det 25-årsgalej hos E & C, med Mad Men-tema. Har gjort mitt bästa för att fixa en fin 60-tals-outfit, men vi får se. :) Henke ska vattenkamma sitt hår, haha! Lycka till säger jag. Det lever sitt eget liv det. Ska försöka att lägga upp bilder här sen så ni får se. Ja, inte bara Henkes hår alltså, utan våra costumes. :)

Imorgon ska jag, H och mormor gå på bio - Julie&Julia. Verkar vara en fin film. You seldom go wrong with Meryl Streep in the lead.

Det som jag ser fram emot mest inom den närmsta framtiden är ju utan tvekan visiten norrut. På torsdag kväll åker vi mot Tranås för att dels fira pappas födelsedag och dels gå på konsert på måndag kväll i Sthlm. Den största lockelsen för min del är ju dock Morgan. Alltså, jag fattar inte hur en sådan liten hårig, skällig sötis kan trollbinda mig så?!!! Han är adorable. Och han ska hämta oss vid tåget på torsdag kväll. :)

Nä, nu blir det dusch och sen en tripp ner på stan.

Love, S.

Teknikens (bl)under!

Jahapp. Så enkelt är det att missa ett introduktionsmöte. Suck. Vilken början på veckan. Well well. Jag är inskriven, reggad och allt möjligt, tack vare världens snällaste studievägledare, Eva-Maria.

Saken är ju den att jag läser svenskan i Lund fast VIA Malmö Högskola. Det har inte ställt till med alltför mycket problem tidigare. Denna gången blev det dock lite problematiskt! Jag har ju inte något STiL-identitet, alltså inloggning till Lunds Uni-nätverk. Dock har jag ju en liknande från MAH, som vi har kunnat använda oss av på Lunds uni tidigare. Dit gick också alla mail och så vidare... Men inte denna gången. Tekniken klarar mycket, men inte allt. Jag fick aldrig något mail som berättade att intro-mötet hade ändrats tidsmässigt. Så där stod jag utanför salen, ett par timmar för sent och visste inte bättre.

Dock är jag nu inskriven och registrerad. Men det är ju ändå en viss grej att gå på intro-mötet och få papper, ställa frågor och annat. Suck!

Hoppas resten av terminen flyter på utan bekymmer nu. Jag har liksom fått min heart attack for this year!

Imorgon...

...är första dagen på kandidatkursen i svenska. Japp, då var det dags att börja min allra sista termin på lärarutbildningen. Vemodigt, härligt och skitjobbigt på en och samma gång. Idag fick jag dock en del pepp av kära Maria, som så snällt berättade på ett ungefär hur terminen ser ut. I höstas läste hon ju C-svenska, och nu ska hon läsa sista terminen på MAH-engelskan. Alltså - vi hade ett utbyta idag av diverse stenciler, papper, tankar och annat för att hjälpa varandra på traven. Mycket tacksamt måste jag säga!

Nu är jag så pepp så att jag till och med har öppnat ett dokument, döpt det till C-tankar, och börjat knåpa på ett eventuellt uppsatsämne. Hmm... Familjesynen/Synen på maskuliniteter och fadersgestalten i svenska läseböcker. Nåt åt det hållet är jag nog inne på tror jag. Vi får se! Men det är skönt att ha börjat tänka!

Mer förberedelser har ägt rum - pärmen är förberedd med de få papper vi fått hemskickade, och lite fler plastfickor att fylla. Ett nytt block är inhandlat, och väskan är i stort sett färdigpackad tills imorgon.

Imorgon är första dagen på kandidatkursen i svenska, och jag känner mig ganska redo!

Sconesbullar till kvällsmat/Robinson-krubb

Varje gång jag tittar på Robinson Karibien så smittas jag av den hunger som deltagarna alltid diskuterar. Det är ju långt ifrån lika synd om mig som om dem, men likväl så går jag in i köket för att ta mig något att tugga på.

Denna lördagkväll går jag händelserna i förväg genom att testa ett recept på sconesbullar. Jag hittade receptet på en matblogg, och tyckte att det lät gott. Dock har jag anpassat receptet efter vad jag hade hemma, och dessa ingredienser hade jag i mina:


1 dl vetemjöl
1/2 dl grahamsmjöl
1/2 dl havrekli
1 rågad dl havregryn
3 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
1 äpple
50 g smör + 1/2 dl grädde (skulle ha varit 1-1,5 dl yoghurt)
solrosfrön

Jag blandade alla torra ingredienser, rev ner äpplet i skålen och tillsatte sen min yoghurt-ersättning (smör och grädde). Sen var det bara att klicka ut det på plåten och dekorera med solrosfrön. 250 grader i ca 12 minuter, enligt matbloggarens recept. Mina är klara om cirkus 5 min. Mmmm...




Klet, kladd!




Fyra bullar i ugnen, inte illa det! ;)




En ätfärdig sconesbulle at your service!

Middagen är serverad!

Efter en tids dåligt leverne när det gäller mat, så ska jag nu försöka att inspirera mig själv till lite nystart när det gäller GI-mat. Imorse åt jag kokt ägg och makrill i tomatsås. Lunchen bestod av stekt ägg och chorizokorv. Och till middag blev det följande:




GI-moussaka




Det tog en stund att laga eftersom varenda skiva av auberginen måste stekas först. Men det är värt det!




Så här blev resultatet - gott! Till nästa gång skulle jag nog cranka upp the garlic, lite mer hetta och försöka minska på oljan när man steker auberginen. Men de små rackarna suuuger ju upp allt direkt... :)

Morgansk kavalkad!

Lille Morgan i sin hörna







Så här kan man tydligen somna?!







Närbild på mycket udda sovställning






Är jag inte oemotståndlig?






Dog model?






Storebror Rolf och lillebror Morgan

Drömmarnas värld

Alla drömmer. Inte bara dagtid, då det ofta rör sig om spännande och nervkittlande drömmar om hur framtiden ska bli. Drömmarna om natten har vi alla också. Dock är det ju inte alla som minns dem. Personligen så brukar jag minnas mina drömmar ofta. Ibland kommer de till minnet direkt när jag vaknar, och ibland kommer jag på dem under dagen när minnet triggas av något särskilt eller någon särskild person.

Drömmarna jag hade i natt tycks ha en sak gemensamt: obehag. Det var inte några mardrömmar eller så. Inte alls. Men trots allt sånt som jag tror att det allra flesta inte vill ska utspelas. Det första skedet i drömmen pågick under något slags evenemang, låt säg poetry slam. Jag reser mig för att gå på toaletten. Och ni vet alla att vad man gör där helst ska stanna där. Åtminstone om man är ute bland folk på offentliga WC:n. Mitt under mina behovsuträttande inser jag att toaletten är inglasad. Ja - där är fönster hela vägen runt det lilla lilla toalettrummet. Och alla står runtom och tittar in. Några flinar. Nårgra himlar med ögonen. Och andra vänder sig om för att de skäms. Galet!

Det andra scenariot utspelas på samma ställe. Några sitter och diskuterar händelsen vid Skånes djurpark. Jag försöker lägga mig i diskussionen, men utan några framsteg. En annan person tar mina ord, säger de igen, och blir lyssnad på. Mig hör ingen. Det är som om jag inte existerar vid cafébordet.

Ja, som sagt, inga mardrömmar. Men ändå står de två händelserna kanske ändå för en viss rädsla inom mig, och troligen hos fler av er. Att göra bort sig så totalt, och vara så "blottad". Och att inte existera vid sidan av andra. Inget vidare!

Tur för mig att det bara var drömmar, och att jag nu har avskrivit det i denna blogg.

Love,
Sara

Ett slags inre lugn

Jag har just visat på mina fantastiska (?) datorkunskaper genom att ha startat upp mammas&pappas bärbara dator, som helt ny har stått i garderoben i ett par månader... Hur kan man klara sig utan dator, tänker jag? Men faktum är att det är rätt skönt att inte kunna vara nådd, eller nå allt alltid.

Precis så är det här i Tranås/Malexander. Lugn och ro. Ja, om man bortser från Morgan såklart. Söt och rolig är han, men han tillför inte alltför mycket till lugnet och ron. :) Han är förlåten.

Efter ett par dagar ute i skogen, var det dags för mig, mam&pap att bege oss till stan. Idag började mamma att jobba efter långledighet. När mamma gick till tåget i morse, vid halv sju-tiden, så blev Mogge väldigt ledsen. Och sen förbannad. Jag vill minsann inte vara instängd här! Men sen lugnade han sig. Och sen lite extra yl på det, och så somnade han. Han är duktig för att vara så "ny" måste jag säga. Det är skönt att vara häruppe, och det är roligt att ta hand om doggsen. Man vill ju inte missa lillemans uppväxt...

Ja, i och med att jag lyckades få igång det trådlösa nätverket så lyckades jag ju också logga in lite här och var. Jag ska inte vara otacksam, men jag blev lite besviken över att examensarbetet bara blev ett "starkt" godkänt. Va faen! Men, jag är stolt. Dock hade man önskat mer efter slitet som vi lade ner. Huvudsaken är ju att man klarar sig, och att man är nöjd med sin text. Som de ambitiösa kvinnor vi är så vill vi ju alltid mer. "Sikta mot stjärnorna...". Nä, slut med ältandet.

Det som hade kunnat ge mig ett ännu större inre lugn vore ju givetvis om H hade varit här. Samtidigt känns det skönt att "stå på egna ben" ett par dagar. Men man behöver sin bästa vän. Så enkelt är det. Imorgon kväll bär det av hemåt igen, och då möter H mig på stationen i Lund. Körövningen slutar en stund innan tåget kommer in, så det passade fint. Till helgen ska vi måla om i hallen hade vi tänkt. Köpte en provburk med färg, och målade lite. Känns bra. Den är fin. Får se om jag är övertygad när jag kommer hem. :)

Nu ska jag se om jag inte kan hitta mammas&pappas kamera, så jag kan ladda in bilderna. Jag måste ju erbjuda en Morgan-kavalkad här så ni får njuta av "monstret" på behörigt bit-avstånd.

Varma kramar från ett väldigt snöigt Småland!

Knock, knock - anybody there?

Ja, bloggen har ekat tom på inlägg de senaste (!) månaderna. Inget att skriva om? För mycket att skriva om? Antar att det är en blandning. På många sätt har det gångna året varit fantasiskt. Och i vissa aspekter har det varit allt annat än fantastiskt. Men men. Nu står man här igen, ett steg utanför tröskeln på det nya året.

Det som värmer i den härliga vinterkylan just nu är nog det lilla monstret Morgan. En nykomling i Hansson-Nygren-familjen, som på ett fåtal sekunder nästlar sig in i hjärtegropen. Vilken härlig känsla det är att klappa den mjuka fjuniga valppälsen! Och så ljuvligt att pussa den nakna valpmagen. Dock kan jag avvara gäddtänderna som Mogge har. Hujedamej vilken bitis han är! Turligt nog för honom så bländar han alla med sin söthet att man snabbt glömmer hans bitande. :)

Efter 9 dagar i "kappsäck" (först Tranås/Malexander över jul och sen Sthlm över nyår), så är det rätt skönt att krypa in i sitt lilla bo. Jag älskar hemma. Det är utan tvekan my favorite place. Dock ska jag trotsa detta och åka en sväng till Tranås igen redan nu på fredag. Jag kan inte vara ifrån Morgan mer! Jag ska upp och vara hundvakt/sällskap/bit-leksak. Haha! Jag har ju inte mycket annat för mig, förrän den 18 januari.

Ledighet - får mig osökt att tänka på: examensarbetet är färdigt! Efter fleeeera timmar slit, vankandes av&an, tangentknapprande och hårstretande så har vi äntligen skickat mailet med DEN bifogade filen till vår examinator. 90%-seminariet gick smidigt. Och sen dess har vi revisat, editat och allt möjligt. Men nu är vi nöjda och glada med vårt arbete. Och STOLTA!

Inga promises om nya inlägg inom den snaraste framtiden. På så sätt kan jag ju överraska både er och mig själv! :)

Love,

Sara