med sällskap på min kammare

"Jullovet" är här, och jag har "lovat" mig själv att försöka börja med tentaläsningen så fort som möjligt -för att på så sätt slippa att läsa så mycket när jag är borta över jul och nyår. Vi får väl se hur det går med det! =)

Idag har jag finbesök. Ett stycke monster ligger just nu på min vardagsrumsmatta och verkar sova *peppar peppar*. Det är ovant att ha hund där man bor. En annan femma att ha det hemma hos föräldrarna. Och jag som trodde att jag hade hundsäkrat lägenheten! Haah! Där fanns ju massor av roliga saker man kunde äta på...! Värmeljushållare till exempel.

Det är väl lite såhär det är att ha barn när man pluggar... Man får ta upp boken när vovven/barnet sover, och passa på då.

Det är allt bra mysigt att ha någon hos sig på dagarna när man sitter hemma i sin "Våra bästa år"-ensamhet.

Om ett par dagar sitter jag på tåget upp till de småländska skogarna. Innan dess:
- sista danspasset för terminen
- fixande inför resan (tvätta, packa, praktiska detaljer)
- ansiktsbehandling (riktigt nervös nu faktiskt - I'm a virgin you know)
- teater: "Jösses flickor" på Malmö Stadsteater med mina flickor (E och F)
- besök hos mormor med det obligatoriska julgransbelysningsuppsättandet =)
- promenad med E och eventuellt M på onsdag

Sen är det hajjoivajj och dags för julefrid.

'Til we meet again!

Håll ut!

Winnerbäck har aldrig haft mer rätt!

"Tro, ork och lust är lätt att tappa
Lätt när stora drömmar trängs med saknaden
Och vinden blåser hårt emot din kappa
Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen

Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla
Håll ut några dagar till

Guld är inte det enda här som glimmar
När jakten går på allt som liknar räddningen
Och lyckan varar bara några timmar
Det är inte den vi söker, inte den min vän

Håll ut, Håll ut...

Världen ligger helt i dina händer
och allting ser så gulligt ut från ovan
Himlen ser så praktfull ut från marken
Håll näsan över ytan tills det vänder

Håll ut, Håll ut..."



Jag tröstar mig med hans välbekanta och lugnande röst. Jag tröstar mig med filtar. Jag tröstar mig med att "jullovet" är här inom några dagar.

Love

och så återstod ett lugn...

Ja, i måndags fasade jag för hur man karriär skulle arta sig. Men det löste sig till slut, på förhoppningsvis bästa sätt.

Konstaterande:
-det är inte lätt att vara lärare
-det är inte lätt att bedöma vad som är rätt sak att göra

Vad som dock gjorde allt lättare var det stöd jag fick av diverse personer runtomkring.

Nu känns allt bra. Jag har mer skinn på näsan efter denna verklighets lärarutbildning. Jag kan sätta bock i kanten på "har deltagit i allvarlig konflikt med elev".

What doesn't kill you makes you stronger, right Ellen? =)

Jag tror att jag återhämtade mig rätt bra. Samma kväll som allt var "över" knopade jag ihop en spännande lektionsplanering som inkluderar den goa gamla serien My so called life. I think I recovered well.

Love

Känslan i kroppen just nu är obeskrivbar. Det kryper i hela kroppen, det känns som om någon kavlar min mage på insidan och jag vill bara ligga i fosterställning.

Livet är så sårbart.

Jag hoppas nu bara att jag om ett par timmar kan andas ut. Låta detta bli en del av det förgångna.

Tack alla för det fina stödet. Utan er är jag en pöl på golvet.

Love, Sara

vuxenhet och "professionalism"

Ja, det finns en tid för allt. Träffade på min SO-lärare från högstadiet, som mindes min mailadress. Jag har samma idag. Och vid närmare eftertanke känns inte appelbiten@hotmail.com inte som den mest vuxna eller professionella mailadress direkt. Inte när man är snart 25 år och lärarstuderande. Men jag behåller den nog för lustfyllt mailande.

Nya tider är här! Sara har skaffat en proffsig (?) mailadress som from nu kommer att användas i officiella sammanhang. Får se hur det går med det - haha!

s.hansson.nygren@gmail.com

Tråkig - ja! Proffsigare - ja! Let's go with the flow.

Dags att växa upp!

Let it snow!

Otroligt. Morgonhumöret är utan tvekan det bästa på lääänge. Jag vaknar. Går till balkongdörren för att få in lite frisk luft. Och vad ser jag då...?

Det snöar!

Små små flingor som sakta dalar ner så fint. Sen blir de gigantiskt stora och dalar ännu långsammare. Den barnsligt härliga glädjen intar min kropp. Jag hoppar på stället!

Ja, så bra kan lite snö få mig att känna mig. Tänk om alla dagar vore såhär.

Let it snow! Let it snow! Let it snow!

seeking: motivation!

Drygt halva terminen har gått, och så har även min motivation. Rakt ut genom dörren. Bara, pang bom - hejdå! Jag drar mig för att sätta mig med skolarbete. Jag drar mig för att gå till föreläsningar. Jag drar mig för att skriva mina tentauppgifter. What has gotten into me?

Okej, jag vet. Jag är långt ifrån den första med motivationsbrist. Men it's a first for me.

Vet inte om det har varit den föregående kursen (som var roligt/intressant/nyskapande/blablabla) som gjorde att jag tappade sugen. Den som verkade så bra. Eller ska jag våga skylla på att min homie M inte var med mig under den kursen? Nja, så elak ska jag inte vara. Eller naiv för den delen.

Min förhoppning är nu att morgondagen med ny kursstart (Språk och litteratur i vår egen tid) kommer att ge mig den boost jag behöver. För den behöver jag. Big time.

måndagar är inte så dumma trots allt

Den där söndagsångesten som många nog känner igen sig i, den har jag bestämt mig för att avtacka mig från. Att spendera en halv dag med att oja sig över den kommande veckans göromål, och däribland göra måndagen till en sån där bläää-dag. Nä, det vill jag inte vara med om. Alla dagar är bra dagar - it's just what you make of them.

Denna måndag bestog av följade trevligheter:

- följe på tåget med en gammal gymnasiebekant
- kursstart (film och medier)
- god lunch (avocado och mozzarella bland annat)
- en härlig eftermiddags-nap och ett uppvaknade då sambon öppnade dörren
- en tur till Friskishuset, där jag blev bemött av goa vänner som alltid har nära till ett skratt
- ett svettigt men glatt danspass och efterföljande buss- och tågtur med E hem till Eslöv.

What a Monday! =)

No more ångest - more of those happy days!

a perfect way to spend a Friday night

Japp, fredagen är här. Fredagen då hemtentorna är inskickade, vinet är rött och flödande och vår lägenhet ser ut som ett världskrig. Nämnde jag att vinet flödade?

Home alone, i vårt världskrig, och har en riktigt girlie-night. Precis den medicin jag behöver efter flera dagars reflekterande, analyserande, konkretiserande och blahablaha:ande.





Viña Maipo, Ben&Jerrys New York Super Fugde Chunk, Sex&theCity (www.surfthechannel.com). Life IS nice.

Nä, tillbaka till det flödande rödvinet.

with love,
Sara

hösttankar

Hösten smyger upp på oss, med sina vackra färger och sin klara luft. Än är regnet och rusket på lagom behörigt avstånd (åtminstone idag!). Röda bär på busken, gula löv på grenarna, och med vars två kassar i händerna traskar vi hemåt från gamla hemtrakter till nuvarande hemtrakter och funderar på kommande hemtrakter.

Var hör man hemma, egentligen? Precis som du, vill jag också ha hus. Det låter kanske tidigt/vuxet/whatever, men jag vill vara där nu. Jag vill klippa gräset, medan du fixar middagen i vårt mysiga kök. En dag är vi där, du & jag.

Men tills dess njuter jag av att vara ute denna höstiga lördag. Bland löv och sol hör jag hemma.

Omtumlande start...men ändå back-on-track

Ja, tiden sprang iväg. Semestern avlöpte snabbt, och sen var det dags att ta sig till Lund igen för en ny termins arbete. Det hela började kanske inte så bra, med en dunderförkylning för oss båda på Kanalgatan 52. Vi har varit off i två veckor - känns som en frustrerande waste... Men vad göra? Snörvla och snyta tills det hela sinar.

Lite efter i skolan, i huvudet och på Friskis, men till slut så blev jag mig själv igen. Skolan känns just nu som ett virrvarr av deadlines som alla bara överlappar varandra. Var ska man börja?? Gaah! Återigen är jag där med mina listor - för att mentalt förbereda mig och för att rensa-i-röran. Nu är jag påväg mot "koll" och för varje dag känns det lite ljusare i horisonten. Ack o ve! Haha. Nä, men en förkylning kan verkligen rucka på allt. Usch!

Nog med klagande! Jag har äntligen kommit igång med mitt stipendieansökningsskrivande (I <3 long words!). Och för att fira min duktighet så sitter jag vid datorn och kollar på de 4 sista avsnitten av Veronica Mars samt inmundigar Ben&Jerry's Chocolate Chip Brownie. Life is najs. (Om bara in VM tog slut...suck!)

Och snart ska vi ta på stövlarna, ta bussen till skogarna och plocka massor med kantareller. 10-12 oktober är vi i Malexander och letar efter dessa gyllene godsaker. Recepttips? :)

Höstkramar (utan snor) till er alla!

obsession eller bara min persona

Mycket tid går åt till att vänta. Man planerar. Man funderar. Man väntar på det där ögonblicket som ligger utom en snar framtid. Och visst kan jag bli arg på mig själv för att jag lever för mycket i framtidens värld. Men så fungerar man om man är en planeringens kvinna.

Denna del av mig är ärvd av min ömma moder. Listor, rutor med kryss i, struktur och planering. That's me. Tokigt? Kanske. Praktiskt? Ja, det tycker jag nog. Men jag gillar det. Det finns inte mycket som ger mig mer satisfaction än att stryka en massa saker från min lista. Det är nästan bättre än resultatet (ett rent hem, en effektiv pluggstund eller en splendid picknick).

Nu får ni inte tro att jag tar detta till överdrift. Jag gör annat av min fria tid. Promise.

Senaste listan:

1. Stryka punkter på listor.
2. Skriva listan prydligt.
3. Hitta på saker att skriva listor om och för.
4. Göra rutor eller andra administrativa saker att kryssa för, i, över eller annan lämplig preposition.


Struktur mina vänner, struktur!



Nä, dags att ta semester från listskrivandet - nothing of the sort på semestern.

Peace&Love&Lists
/Sara

badkarande och foppatofflar

Två oumbärliga tingestar för mig just nu. Utan mina fulfula foppatofflor hade timmarna av spring på jobbet blivit outhärdliga för mina små fossingar. Kan inte tänka mig ett liv utan dem.

Dessutom har jag insett att ett lagom varmt bad verkligen är muskelavslappnande. Men när fingertopparna börjar anspela på russinlikhet, då är det minsann dags att lämna plurret.

Livet kan kännas så fint med små enkla medel. 99:- för foppatofflor och gratissnyltande av badkar. Life IS great!


----------------------------------------------------------------------------------


Utmaning från Emma.

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Oj! Hmm. Såg fram emot två fjällen-läger. Ett konfirmand och ett med skolan. Mitt förhållande till myggor förändrades. Helikopter fick en helt ny innebörd! Haha! Trånade efter några, bytades av varannan vecka typ - hehe. Läsa och läste och läste hela sommaren lång. En tonårssommar på många sätt. Those were (not) the days. Härligt nu i retrospekt. Då - kanske inte alltid lika charmigt. Men det hör ju till! :)

Vilka 5 saker finns på din att-göra-lista?
1. Pumpa mina cykeldäck - en minut till i den backen med de sumpiga däcken får mig att vilja vända hem igen!

2. Släppa skolan för den här terminen - svårt innan tentaresultaten är tillbaka. :S

3. Lusläsa kommande IKEA-katalog :)

4. Åka på mysig picknick med de underbara vännerna F och E. Tror ni vi hittar en dag? :)

5. Läsaläsaläsa böcker hela sommaren.



Ställen som du bott på?
Eslöv - Sallerup
Eslöv-centrum
Höör - räknas sommarboende?



5 saker du skulle göra om du var biljonär?
1. Lösa ut mormors, mamma&pappas, mina och Henkes lån. Screw banken och CSN.

2. Rosa Bussarna!

3. Låta Henke gå lös på Musikbörsen eller nåt... Kan bli farligt dock! :P

4. Ordna en rejäl fest - kanske bröllop!

5. Bygga bo!



Jag utmanar:



Frida

Fanny

Dude (Carol)

Caroline

Linda

den eviga backen eller mitt hjärtas aller käraste

Texten säger ju: "Sommaren är kort!". Men personligen tycker jag att det är resten av året som är kort. Nu är jag tillbaka i den eviga backen upp till Orup. Det var ju nyss min gamla trogna vän Crescent rullade nerför den välbekanta backens kurvor för sista gången förra sommaren. Och nu är man där igen. Ingen bitterhet, bara ett konstaterande. Tidiga morgnar, först ut att ta tidningen, cyklar/går i backarna som tar mig till jobbet.

Jobbet som innebär så mycekt härliga bektantskaper. Kan man trivas bättre än jag gör? Fantastiska kolleger, där replikerna och skratten kommer efter 2 minuters vistelse. Det är så härligt att trivas som fisken i vattnet. Jag simmar ju bra däruppe, i mitt stim! :)

Denna sommaren kände jag mig dock lite nervös, eftersom det var lite nya våningar och så. Men jag borde inte ha tvivlat. Jag kan ta gamla goa gubbar o tanter bra. De är så roliga, speciella och fina på alla sätt. Det börjar bli trångt i alla rummen i mitt hjärta. :)

Jag hoppas sommaren blir lång, skön, varm och hjärtlig.

Dagarna kommer och dagarna går...

Rätt var det är så har ännu en termin börjat dra sig mot sitt slut. Tyckte det var förra veckan som jag satte min fot på SOL för att plugga svenska språket. Time flies - verkligt bekräftat "saying".

Och våren i Lund är lika underbar. Särskilt för att man lättare kan träffa de fina vännerna, lite sådär halvspontant. Över en latte på Coffee Break, över en lunch på allas vårt Greken, under flera timmars samtalade om ditten&datten och för överlämnande över kakformar. :) Lund på våren är inte bara det faktum att alla är ute, solen skiner, syrenen doftar och att alla bilister stannar vid övergångsställen och (de underbart fina) ballerinaskorna trippar över "herrgårmans" ränder. Det är ju just de där timmarna av prat, promenader till och från stationen, soliga stunder på torget som gör det... Livet är ju bara så underbart i Lund på våren! Hoppsastegen är inte långt borta minsann!

Vilka roligheter har våren bjudit på då?
Lite jobb på nationer har jag lyckats klämma in, festeri på Helsingkronas dansgolv och korridorer, parmiddag med framtida resesällskapet, en återkomst av en vän och ett farewell till en annan vän, en påväg-att-bli-examinerad-fritidsledare-sambo som alltid ställer upp på alla sätt, en viskning om bröllop för två av de mest goa människor jag känner, spinning och även lite styrketräning på Friskis för egen del, frukost&lunch&middag i vår alldeles egna stadspark, timmar av lustläsning...

Härligheterna tar aldrig slut. Och nu när jag ser de såhär framför mig så känns det som en buffé av alla möjliga läckerheter. Och jag är glad att jag inte bantade i vår när buffén var tillgänglig. Bantning är överskattat!

Denna dag har bjudit på lite annorlundigheter: telefonsamtal från SVT (okänd stod det i mobilens display) som dock inte ledde till medverkan i program. Tack för det, tänker jag. Jag vill INTE vara på tv. Jag "tröstar" mig själv med att det var därför som jag svarade fel på den fråga som jag absolut visste svaret på: "Vad heter Sanna Nielsens senaste melodifestivallåt?". Den som jag hörde 12 ggr (ja, jag räknade) på radion under de dagar då sambon var bortrest och jag var alldeles, alldeles ensam. (Rätt svar: Empty room). Flera frågor klarade jag bra: aorta=stora kroppspulsådern; Kiev=Ukrainas huvudstad; Luleå=Norrbotten; osv... Men tyvärr var jag några poäng från att få medverka i VemVetMest (vilket namn, btw!). Men lika glad för det är jag, för jag vill som sagt inte vara på tv. Usch, nej.

Idag har jag äntligen ringt min frisör och bokat tid. Tackochlov att hon inte är så "poppis" som alla andra. Jag fick tid på fredag morgon. Good stuff! Det var ju drygt 6 mån sen sist jag var där - och jag har INTE varit otrogen henne. Ack nej! Jag har gått med mitt hemska hår... Tack för uppfinningen hårinpckning! :P

Kvällen ska jag spendera på Eslövs "enda" trevliga uteställe, Grappa, tillsammans med en vän från engelskan. Ett glas vin och skitsnack är aldrig fel! Gott initiativ,yes!

That's all folks!

Tårar och passion!

Varje gång jag tittar på dokumentärserien "Klass 9a" sitter jag där med tårade ögon. Detta engagemang. Det är fantastiskt!

Visst, det är kanske inte rättvist att bara en klass får genomgå denna upplevelse. Men jag måste säga att det är enorm erfarenhet som blivande lärare att få se hur man kan bemöta elever på ett sätt som gör dem villiga och törstiga att lära.

Klass 9a:s lärare har verkligen något att lära ut - engagera dig! inspirera! tro på eleverna! Då kommer det gå betydligt lättare att stärka eleverna. Och det är verkligen A och O. That is what makes all the difference.

Japp, jag är en blödig blivande lärare. Jag älskar elever. Jag älskar att hjälpa elever. Jag är stolt över mitt framtida yrkes uppdrag.

Vägen till mannens hjärta är genom hans mage

Ja, romantik är verkligen en boost. Efter en veckas passerande, då jag inte lyft ett finger gällande matlagning eller diskning så tänkte jag att det var dags för lite positiv payback. Kanske låter som mer av dåligt samvete än romantik. Vi kör på kombon! Romantiskt samvete. Bra blev det hursomhelst! Vägen till H's hjärta är ju - som många vet - genom magen (bland annat).

Lagade 3-rätters till Henke och mig själv. Huvudrätten var som skapt för våra smaklökar: Förrätt: Räk- & avocadobruschetta. Huvudrätt: Bakad potatis med vitlök, kycklingfilé rullad i färsk timjan, oregano och persilja samt tzatsiki med smulad fetaost i. En flaska Señorio de Los Llanos. Efterrätt: Banan&hallon&blåbär&björnbär i ugn med smält mörk choklad ovanpå. Säger som Lina: Matporr på relativt hög nivå.

Dokumenterade min matlagning under resans gång. Ibland är det verkligen roligt att stå i köket i två timmar och "skapa".



FÖRRÄTT





BAKAD POTATIS med massa VITLÖK





BÄSTA VÄNNEN I KÖKET





ÖRTERÖRTERÖRTER





CHICKEN&HERBS




SKÅL!





LOVELOVE

somliga dagar...

...ja, vissa dagar är det inte riktigt som det ska. Du vet - redan när man vaknar på morgonen så går det fel. Schampooflaskan glider ur händerna, studsar ut ur duschen och landar bakom toaletten, så att man måste gå ut ut duschen (kallt kallt) och plocka upp den för att kunna fortsätta sin "morgontvätt".

Resten av dagen är det gråa molnet ständigt över ens huvud. Jag var inte alls mig själv idag - förlåt kära kursare för mitt humör och tålamod. Ingenting kunde få mig på bra humör.

Till råga på allt - när jag gick till stationen för att åka hem .... snöflingor! Och jag som hade köpt vårskor. De blev snabbt blöta och kalla av de enorma blötsnöflingorna som singlade ner denna gråa måndag.

Trött och hängig - men alltid pepp inför spinning. Men icke då. Mina muskler kunde inte förmå sig att kämpa. Orkade halva passet, och sen ville jag bara inte mer.

VAD ÄR DET MED SOMLIGA DAGAR/GRÅA MÅNDAGAR??

Nä, en god natts sömn och roligheter resten av veckan ska väl få Sara på rätt köl! Ack, mina i-landsproblem... Haha, skrattretande. Men ibland är en dag verkligen inte ENS dag. Och det tar sig uttryck på alla de möjliga sätt.

PS. Dagens ljuspunkt var definitivt att ha följe på tåg och buss - saknar vårt snack! (och än en gång - grattis! ;) ) DS.

slow-trains? stress-free!

Pratade med en god vän igår om att man faktiskt inte tjänar särskilt mycket på att stressa. Om bussen är sen, så är den sen. Inget du gör kan förändra det. Så enkelt är det.

Tåget från Eslöv till Lund var sent redan innan jag kom på. Konduktörskan (?)ropade ut att alla resenärer till Lund och Malmö kunde hoppa på det ankommande Öresundståget istället - eftersom det skulle få gå före vårt Pågatåg. Och PÅgatåget skulle bara gå i 80 km/h av någon anledning.

Alla fullkomligt rusade av Pågatåget vid denna notis. Förstår om man har bråttom till nåt livsviktigt möte. Men idag kan folk liksom inte vänta. Vad har vi bråttom till?? Nä, jag satt lugnt kvar på min plats. Konduktörskan kom fram till mig, kollade mitt kort och förklarade hur situationen var. "Så du ska inte till Lund, då?" "Jo" svarade jag, men tillade att det inte gjorde mig något. "Vi stressar så mycket som det är ändå. Jag har inte bråttom idag." Hon log och nickade. En kvinna bakom mitt säte instämde och tyckte att det var ljuvligt att åka långsamt. "Man borde ha ett slow-train varje dag. Då hinner man läsa klart hela Metro."

Och visst vore det inte fel! På 80km/h-färden lyckades jag bekräfta att det faktiskt var tussilago i dikeskanten, och inte bara något som jag fått för mig.

Slow-trains vore nog bra för oss alla, lite då & då.




Lugnt tuffande - inget stressande.

Yeah!

Vårtecken av alla de slag

I TV och tidning talas det om våren. Nu har det tydligen blivit vår i Skåneland. Och till viss del känns det. Men jag saknar fortfarande mitt ultimata vårtecken - att tvätta cykel på uppfarten vid familjens gamla hus. Att putsa allt "silver" så att den glänser (ja, jag erkänner att jag stal lite poleringsmedel från pappas hylla). När cykeln är putsad, blank och kedjan är nyoljad - ja då är det vår.


Men tyckte mig ändå ana våren idag, i kära Lund. Ett par minuters solande i busskuren utanför Nova. Härligt! En påse med 3 par nya vårskor (se längst ner!). Underbart! På promenaden genom Paradis (ja, området heter ju faktiskt något så poetiskt) såg jag en student som lagt beslag på en parkbänk och tog sig en sollapande tupplur. Skönt! Mattor av vintergäck, snödroppar - och tillochmed tussilago vid tågrälsens kant. Vackert!


Lund på våren - det är min favorit. Jag har alltid varit en höstperson. Jag älskar att ha tända ljus, dricka varmt/eller vin och bara kura. Men nu när våren visar sig så sakteliga - ja, då vänder jag kappan efter vinden och älskar våren!


"Ecce gratum et optatum ver reducit gaudia;
purpuratum floret pratum, sol serenat omnia."

"Efter trängtan, efter längtan kommer glädjens vår på nytt;
ängar är som blomstersängar, solen lyser, allt förbytt."



Mina nyinhandlade skor:






Våren är i antågande!

I <3 Spinning

Jag dog inte. Jag överlevde vad jag trodde skulle vara min sista dag. Jag har inte tränat på 2 år eller nåt, och satte mig på en spinningcykel.

Tack vare musiken som pumpade. Tack vare vännen som peppade. Jag klarade det! Medelpass i spincykling - OH MY!

Och nu är jag nog kär. Hur kan man inte bli, när instruktören kör igång Aretha's Think när man är som tröttast. Disco queen som jag är så måste jag ställa mig upp i 3:e position och "kicka ass". :)

Adrenalin. YES!

"no sunbursts or marble halls..."

Romantiken lever! I alla fall under mitt tak. Suktar efter fler fler fler avsnitt av Anne of Green Gables. Jag drömmer mig tillbaka till lata eftermiddagar framför TV:n när man bodde hemma - men jag är lika fast i romantikens underbara väv även idag, när jag är mer vuxen och sensibel.

Man växer aldrig ifrån Anne -inte sant E? Aldrig, aldrig.



Ur boken:


When Gilbert came the next afternoon he found Anne waiting for him, fresh as the dawn and fair as a star, after all the gaiety of the preceding night. She wore a green dress -- not the one she had worn to the wedding, but an old one which Gilbert had told her at a Redmond reception he liked especially. It was just the shade of green that brought out the rich tints of her hair, and the starry gray of her eyes and the iris-like delicacy of her skin. Gilbert, glancing at her sideways as they walked along a shadowy woodpath, thought she had never looked so lovely. Anne, glancing sideways at Gilbert, now and then, thought how much older he looked since his illness. It was as if he had put boyhood behind him forever.


Vackert så det förslår. Ack, du ljuva romantik!


"But I'll have to ask you to wait a long time, Anne," said Gilbert sadly. "It will be three years before I'll finish my medical course. And even then there will be no diamond sunbursts and marble halls."

Anne laughed.

"I don't want sunbursts and marble halls. I just want YOU. You see I'm quite as shameless as Phil about it. Sunbursts and marble halls may be all very well, but there is more `scope for imagination' without them. And as for the waiting, that doesn't matter. We'll just be happy, waiting and working for each other -- and dreaming. Oh, dreams will be very sweet now."

Gilbert drew her close to him and kissed her. Then they walked home together in the dusk, crowned king and queen in the bridal realm of love, along winding paths fringed with the sweetest flowers that ever bloomed, and over haunted meadows where winds of hope and memory blew."



Jag vill också vandra i ett rike av kärlek - och inser genast att jag genast gör det. Min Gilbert sitter i soffan och spelar gitarr.