slow-trains? stress-free!

Pratade med en god vän igår om att man faktiskt inte tjänar särskilt mycket på att stressa. Om bussen är sen, så är den sen. Inget du gör kan förändra det. Så enkelt är det.

Tåget från Eslöv till Lund var sent redan innan jag kom på. Konduktörskan (?)ropade ut att alla resenärer till Lund och Malmö kunde hoppa på det ankommande Öresundståget istället - eftersom det skulle få gå före vårt Pågatåg. Och PÅgatåget skulle bara gå i 80 km/h av någon anledning.

Alla fullkomligt rusade av Pågatåget vid denna notis. Förstår om man har bråttom till nåt livsviktigt möte. Men idag kan folk liksom inte vänta. Vad har vi bråttom till?? Nä, jag satt lugnt kvar på min plats. Konduktörskan kom fram till mig, kollade mitt kort och förklarade hur situationen var. "Så du ska inte till Lund, då?" "Jo" svarade jag, men tillade att det inte gjorde mig något. "Vi stressar så mycket som det är ändå. Jag har inte bråttom idag." Hon log och nickade. En kvinna bakom mitt säte instämde och tyckte att det var ljuvligt att åka långsamt. "Man borde ha ett slow-train varje dag. Då hinner man läsa klart hela Metro."

Och visst vore det inte fel! På 80km/h-färden lyckades jag bekräfta att det faktiskt var tussilago i dikeskanten, och inte bara något som jag fått för mig.

Slow-trains vore nog bra för oss alla, lite då & då.




Lugnt tuffande - inget stressande.

Yeah!