Ett slags inre lugn

Jag har just visat på mina fantastiska (?) datorkunskaper genom att ha startat upp mammas&pappas bärbara dator, som helt ny har stått i garderoben i ett par månader... Hur kan man klara sig utan dator, tänker jag? Men faktum är att det är rätt skönt att inte kunna vara nådd, eller nå allt alltid.

Precis så är det här i Tranås/Malexander. Lugn och ro. Ja, om man bortser från Morgan såklart. Söt och rolig är han, men han tillför inte alltför mycket till lugnet och ron. :) Han är förlåten.

Efter ett par dagar ute i skogen, var det dags för mig, mam&pap att bege oss till stan. Idag började mamma att jobba efter långledighet. När mamma gick till tåget i morse, vid halv sju-tiden, så blev Mogge väldigt ledsen. Och sen förbannad. Jag vill minsann inte vara instängd här! Men sen lugnade han sig. Och sen lite extra yl på det, och så somnade han. Han är duktig för att vara så "ny" måste jag säga. Det är skönt att vara häruppe, och det är roligt att ta hand om doggsen. Man vill ju inte missa lillemans uppväxt...

Ja, i och med att jag lyckades få igång det trådlösa nätverket så lyckades jag ju också logga in lite här och var. Jag ska inte vara otacksam, men jag blev lite besviken över att examensarbetet bara blev ett "starkt" godkänt. Va faen! Men, jag är stolt. Dock hade man önskat mer efter slitet som vi lade ner. Huvudsaken är ju att man klarar sig, och att man är nöjd med sin text. Som de ambitiösa kvinnor vi är så vill vi ju alltid mer. "Sikta mot stjärnorna...". Nä, slut med ältandet.

Det som hade kunnat ge mig ett ännu större inre lugn vore ju givetvis om H hade varit här. Samtidigt känns det skönt att "stå på egna ben" ett par dagar. Men man behöver sin bästa vän. Så enkelt är det. Imorgon kväll bär det av hemåt igen, och då möter H mig på stationen i Lund. Körövningen slutar en stund innan tåget kommer in, så det passade fint. Till helgen ska vi måla om i hallen hade vi tänkt. Köpte en provburk med färg, och målade lite. Känns bra. Den är fin. Får se om jag är övertygad när jag kommer hem. :)

Nu ska jag se om jag inte kan hitta mammas&pappas kamera, så jag kan ladda in bilderna. Jag måste ju erbjuda en Morgan-kavalkad här så ni får njuta av "monstret" på behörigt bit-avstånd.

Varma kramar från ett väldigt snöigt Småland!