Och så knallar man iväg vid 16.22-tiden till den stora röda byggnaden, som bara ligger ett par hundra meter från min boning. Kulturskolan. Skolan där det roliga händer. Skolan där kultur skapas och upplevs.
Även om jag är sååå gammal gamet så att jag praktiskt taget är en antikvitet och maskot så tycker jag det är fantastiskt roligt. Känslan av att anfalla tonerna på exakt rätt ställe är underbar. Med en körledare som är som en sol så glider vi fram genom luciadjungeln som är fylld med "laaalaaalaaa:n" och "uuuuuh, uuuuuuh".
Nu när det hela börjar arta sig riktigt väl, det vill säga vi har sjungit alla låtar ett par gånger, börjar lära oss hur det ska låta ihop och så - då känns det riktigt mysigt. Att få skapa något vackert med andra - det är liksom sann glädje. Teamwork. Samhörighet. Vänskap med musik. Det är allt just nu, för mig.
Om drygt två veckor kommer vi möta förväntansfulla ögon, breda leenden, tårar och en del andra förkroppsligade känslor därute i den mörka luciamorgonens uppvaknande.
Det är något speciellt. Varje gång. Hur gammal man än är. Hur många eller få man än är. Det är glädjen till sången och till legenden om lucia som skjutsar oss framåt - ett steg närmre jul!
Humming Bird/Sara
No comments:
Post a Comment