Känslan i kroppen just nu är obeskrivbar. Det kryper i hela kroppen, det känns som om någon kavlar min mage på insidan och jag vill bara ligga i fosterställning.

Livet är så sårbart.

Jag hoppas nu bara att jag om ett par timmar kan andas ut. Låta detta bli en del av det förgångna.

Tack alla för det fina stödet. Utan er är jag en pöl på golvet.

Love, Sara