Ja, han har ju alltid haft förmågan att sätta fingret på känslan, den där Lasse.
Det finns en fagrare glans någon annanstans
du får hoppas som om himlen fanns
och tro och be att det ska gå
för du får ingen tröst av din inre röst
den vill knäcka dig varenda höst
och gråa dagar skyndar aldrig på...
Och gråa dagar är just de jag har. Ingen lust till någonting. Saker som jag ska göra känns ibland som tunga ok. Jagvillintejagvillintejagvillinte.
Turligt nog upptar inte de gråa dagarna alla veckans dagar. Bara ibland. Då och då. Vill inte gå upp ur sängen. Störtvägrar. Vill inte läsa min kurslitteratur (inte ens fast den är jättebra!). Villintevillintevillinte. Punkt. Slut.
Vad ska man då göra åt det? I nuläget drar jag täcket över huvudet, i hopp om att när jag lyfter på det nästa gång är den gråa dagen förbytt till en solig, ljus dag full av energi.
/Med hopp om invärtes vår.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
KÄnner igen det där med villintevillintevillinte!!!! =)
Post a Comment