Bevisen för min Ugly-period är numera försvunna. Idag hämtade jag ut mitt nya ID-kort, med en bild på den nya och förbättrade Sara. Inga glasögon, ingen tandställning, inget kort hår.
Hoppas att jag nu kan släppa de tillfällen då jag av vuxna ID-kollare har kommenterat mitt ID. Som på Jägers: "Gud, ja du ser ju definitivt bättre ut nu! HAHA!". Det sitter liksom i. Det har etsat sig fast. Men nuförtiden känner jaga tt även jag kan ha anti-ugly-dagar. Dagar då till och med jag kan se mig själv i spegeln utan att trilla baklänges. Dagar då till och med jag är lite söt. (Enligt vem? Mig själv eller idealet?)
Jag blir så ledsen av dessa ideal bland kvinnor och för kvinnor. (De är jag faktiskt emot kvinnor) Efter att ha skrivit på Klotterplanket på Lunarstorm om serien Ugly Betty och kvinnoideal så fick jag diverse förfärliga svar. "Ja, men såna tjejer är ju fula!" "Man vill ju ha blonda, snygga, smala och söta tjejer. Och dom ska vara snälla också."
H E R R E G U D
Jag hoppas innerligt att alla därute funderar kring det ideal som cirkulerar därute, och förkastar det. Varför ska skönhet bara finnas i en förpackning? Vore det inte tråkigt om alla ser ut så?
Tyvärr påverkar idealet många, däribland mig. Jag har ju förändrat mig delvis för att må bättre. För att uppfylla kraven.
Sara before - - - - Sara after.
P A T H E T I C
Come on, go out and change the world!
2 comments:
Sålänge du är nöjd med dig själv spelar det ingen som helst roll vad andra tycker och tänker om dig. Självkänsla kvinna, självkänsla :)
Man känner sig onekligen fångad. Världen är trasig och det är svårt att veta vad man ska börja reparera...
Post a Comment