Då och då påminns man om att tiden på moder jord är begränsad. Chocken och vemodet är så påtagligt att man inte riktigt vet vad man ska göra/om man ska göra/varför man ska göra. Bara ett virrvarr av snurrigheter i huvudet som aldrig ger sken av att visa ljuset i tunneln.
Då behöver man verkligen någon som kommer med en väska fylld av ficklampor, kramar och öron. Öron som lyssnar, kramar som värmer och ficklampor som visar vägen mot ljuset.
Så många gånger har man behövt en vän med just en sån väska. Det är ens buffert. Att bli sedd, omhändertagen, lyssnad på. När något gått fel. När något inte har gått alls. När livet har tagit en svängom på ett sätt som man inte räknat med. (Tack alla fina vänner som genom tiderna har funnits där).
Det enda som känns i närheten av så bra är att man själv kan hjälpa. Vara personen med hjälp-väskan. Erbjuda öron, kramar och ficklampor. (Jag hoppas att ljuset kommer till dig lite mer för varje dag)
Till vännerna: Ring! När som helst! Ni är de bästa.
Love, Sara
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment