Oron, ångesten och de illvilliga tankarna sipprar innanför min hud. Jag har vetat om det i flera dagar, och det har gett mig tid att inta försvarsposition no. 1. resultat: arg, nedstämd, ofokuserad personlighet.
Jag försöker bygga upp murar runtomkring mig. En vallgrav för extra skydd. Men varje gång hittas en liten väg in i min borg, där alla mina tusenmiljoner akilleshälar finns. Och det attackeras gång på gång.
Kommentarer, blickar, tankar före och efter.... Bevisen på att man inte duger finns i flera former.
Och ibland känns det som om ingen förstår. "Kan det verkligen vara så hemskt som du beskriver det?" "Ja, men strunta bara i dem! Vilken rätt har de att tycka och tänka?"
MEN HALLÅ!! De säger dumma saker om de jag älskar. Om familjen, vännerna, älsklingen och mig.
Jag begriper inte hur de hittar sina vägar in i min borg, men de gör det. Och det gör så ont att alla Bamse-plåster i världen inte kan läka det.
Jag märker hur jag har börjat må sen allt började. Jag är ständigt lite arg, intar försvarposition oavsett situation, ursäktar mig i förväg, jag är orolig och ledsen om vartannat.
Och ska jag vara ärlig så vet jag inte hur länge jag orkar mer. Det är så sant som det är sagt: vännerna är de jag har valt, men släkten.... Den får mig bara att må dåligt över den jag är.
Är rädd att allt det jag försöker bygga upp kring mig själv; min självtillit, min tro på mig själv, tron att jag är värd något, kommer raseras kl. 18.00 ikväll.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Bevisen på att man inte duger är tanken du själv skapat att du inte gör det och vem i hela fridens namn är farligast för dig. Dom som pratar skit om dig eller dina egna tankar?
Dom som pratar skit om dig kan du faktiskt välja och ignorerar och välja bort, ÄVEN dom pratar skit om det viktiga(dom har inte kommit på själva än vad som är det).
Men när tankarna sätter fart, då är det fan bäst du sätter på hockey skydden. Dom är inte lätta att stoppa och verkligen inte lätta att bli av med. Speciellt inte när det gäller dina nära o kära.
En väldigt klok man sa en gång:
”Vi människor är oftast så glada som vi bestämt oss för att vara”
Du behöver inte oroa dig över att något kommer fallera 1800 ikväll. För du har din pojk och vänner som står där bakom din rygg hela tiden och puttar upp dig igen om det skulle behövas. Personligen tror jag inte det kommer behövas, du är tillräckligt vis och stark med eller utan dina murar & vallgravar.
Själv skiter jag i vad alla andra säger och tycker om det jag vill, för det är jag som ska leva med det och den ända som gör mig lycklig är jag själv och mina tankar.
Ha en riktigt bra helg!
Kram
Andreas
Lite peppande är annars:
Bob Marley - Three Little Birds. :)
Jag har hört dig berätta. Jag förstår hur du känner, eller inbillar mig iaf att jag gör det. Tror inte jag har något smart att säga. Men jag blir så arg, och på något vis önskar jag att du har modet och orken att konfrontera dem en gång för alla. Vänta tills jag kommer hem så ska jag stå bakom dig med basebollträet, redo att försvara dig. Stå på dig vännen, ta ingen skit ;)
Post a Comment