2008

Nu står vi i dörren för ett nytt år. Men jag ger inget för tillbakablickar - bara framåtblickar. Det är så jag känner det. What's past is past. Imorgon är en ny dag, med nya äventyr.

Förväntningar? Hmm. Snarare förhoppningar. Studier i Lund, jag längtar. Jag älskar våren i Lund. Sen får vi se om det blir mer än studier. Kanske ny boning, vem vet? Men även om det är trångt i vår etta, så är det ju trots allt vår. Som Peter sjunger:

"Varje mänska behöver en vrå av världen, när regnet faller hårt
Detta hus är kanske inte mycket värt men, det är det vi kallar vårt
Vår vrå av världen".

För där har vi varandra. Trångt? Nära! =) Så länge vi har varandra, så.

"Och när hon hängt sina trosor på sträcket, och svurit att aldrig nånsin gå
Ska vi öppna vårt billiga vin och hon ska få en kyss, att bygga drömmen på"


Vad kan 2008 mer medföra? Ja, säg det! Vi får knäppa våra säkerhetsbälten, och bege oss ut.

Ett oändligt äventyr, det är livet det.

Gott Nytt År!

semester needed!

Ja, terminen går mot sitt slut. Uppgifter ska lämnas in. Ångest ska tuktas. Biblioteksbäcker ska återlämnas. Snart är det dags för mig att återvända till Lund. Men just nu är jag inte riktigt peppad för en ny termin - visst, det ska bli kul att se nåt "nytt" och börja med något annat. Men just nu behöver jag semester. Därför har jag redan börjat drömma om Cala Millor, dit vi far till sommaren.

Boende: 750:-
Resa: 1200:-
Hyrbil: 250:-

= fabulously cheap! Det är grymt bra att ha vänner med lägenheter på Mallorca. :)

Uuuh, jag längtar redan.

väntans tid har börjat

ja, första advent är kommen. imorse var det julkalender kl. 9 som gällde. verkar mysig, trots allt. men man längtar ändå tillbaka till tiden då man var barn, och de "riktigt bra" julkalendrarna gick. det var nog bättre förr, eller hur? :)

första ljuset tändes till frukosten. mina söta små svampar i mossan som sken upp. kul är verkligen ljus! lampor och rött som lyser upp. det är så härligt! me <3>

under dagens lopp mixtrade jag med mormors ljusslinga och timers. alla ska vi allt ha det mysigt i vårt hus. och mormors glädje är den bästa julklappen.

senare, ikväll, gick vi ner en sväng på eslövs lilla julskyltning. gott om folk, vilket gladde mig. har alltid känts som om det är dålig uppslutning i eslöv. men idag överträffades mina hypoteser. köpte mig en finfin julstjärna att hänga i vårt vardagsrums/sovrums/arbetsrums-fönster (ja, vi bor sjukt trångt i en etta som rymmer alla möjliga skrymslen!). hursomhelst så lyser det i min boning. :)

och julegrisen har fått komma fram. vår oemotståndliga lilla julegris.

..::the countdown::..

till jul ---> 22 dagar

till tranåsresan ---> 17 dagar

till nyår i uppsala ---> 29 dagar

Halvsjuk men helglad ändå

Ja, nu har även jag lyckats få en släng av det där. Det där som alla andra går och bär på. Halsont, lite febrig och en aning förkyld. Men än så länge är det bara tillochfrån. Har väl inte brutit ut på riktigt än. För så här milt brukar det aldrig vara. Jag är ju en en-gång-om-året-så-blir-jag-sanslöst-sjuk-och-bara-ligger-och-ojar-mig-person.

Hursomhelst, så känns det inte alltför farligt att vara sjuk. Jag har det bra ändå. Lite film, lite glass. lite tentabesked (glad!) och telefonsamtal från vänner. Att vara halvsjuk är faktiskt riktigt bra, trots allt. :)

Jag hoppas dock att mitt går över snabbt. Den enda som stör mig när jag väl är sjuk är det faktum att jag inte hinner vara sjuk, egentligen. För allt man ska göra gör knappast sig själv. Tyvärr. So let's hope I get well soon.

Kvar för terminen: 1 veckas praktik, 2 veckors högskola (två kursböcker ska plöjas, samt lite skriftliga saker fixas) och sen --------> jul i Tranås/Malexander.

Längtar verkligen efter skogspromenader, långa samtal med mamma & pappa, Simon & Garfunkel's Silent Night 7 o'clock news, brasan som knastrar, pappa som bär in vedträn och hunden Rolf som bär ut vedträn, samtal & tystnad med syster under filtar, ljudet av snön under kängorna.

Ja, längtan är så stor nu. Och julklappshögen växer successivt (so remember to be good!). Thank God att det är 1:a advent i övermorgon. Ljus, ge mig juleljus och fridens ljus! :)

slit värd all möda

Prakik hägrar i mitt liv just nu.

Mornarna är mörka nu, när jag traskar i makligt tempo till skolan. Om någon skulle gå i närheten av mig så undrar de kanske vad jag är för en typ - mitt självkänslestärkande mummel låter nog lite skumt. När jag är nervös så sjunger eller nynnar jag. (Men jag var bara nervös när min mentor skulle komma - no biggie!)

Första dagen på praktiken möttes jag av: "Åh, jag har längtat efter dig!". Att kommentaren kom från elev som man minst av allt trodde skulle yttra sådana ord - ja, det är värt all möda man lagt ner.

Eleverna har alla olika sätt att visa att de bryr sig eller att hälsa genom. Vissa bara knycker lite på nacken sådär coolt, jag-är-en-cool-kille-på-högstadiet, typ. Andra skiner upp lite mer. Andra säger: Tja Sara - hur är läget?? Oavsett hur de visar att de sett mig, känns det i hjärtat. Vår relation är ganska ömsesidig, trots allt. Trots att de inte visar det övertydligt och öppet. Och det där med relationer är verkligen viktigt för mig. Personlig men inte privat - yes please.

Idag blev jag ännu en gång positivt överraskad. En cool kille, som oftast ger skenet av att "inte f*n bryr jag mig om sånt liksom", undrade (medan jag försökte introducera lektionen) ifall min mentor inte skulle komma idag (han hade varit där dagen innan). Jag svarade: "He was here yesterday, but not today." Log och fortsatte att introducera. Elev: "Men hur gick det då? Gick det bra?". Sara ler brett. "Yes, it went just fine." Och lektionen fortsatte. Och Saras hjärta hade ännu en gång värmts av dessa underbara kids, som under den coola attityden trots allt bryr sig om en ynka lärarstudent. Kanske har jag en plats där inne i deras hjärta också, på nåt coolt sätt. :)


Om tre veckor är allt slut. Då skiljs vi, kära 9:or. Ni som varit mina pålitliga och uthålliga försökskaniner. Ni som gett mig feedback, peppat mig och gett mig många lärorika upplevelser. Och ni stannar i mitt hjärta föralltid. That's a promise.

. . . . . . . . . . . . .

Funderar på att avveckla min blogg. Känns ändå inte som om någon läser den.




(yes, detta är ett sätt att försöka få uppmärksamhet på).


"Good night you Princesses of Maine, you Queens of New England!"

You & Me (Always)

"We're the best of friends

Heart and soul

Head to head

Toe to toe

I'm not letting go

We're the best of friends

I thought you knew

That the best I am

Is beside you

We're a couple of comfy shoes

Oh together we're a pipe dream

All lit up and smoking

'Bout all the things we'll do

Oh together we are wishes

My aren't we delicious

Coming true"

Vänskap mår man riktigt bra av.

Och det är du & jag föralltid, vännen.

Höst på vår planet

Morgonen blir allt mörkare för varje dag som går. Löven har börjat gulna och till och med virvla omkring, när jag cyklar min väg till jobbet. Till och med skogssniglarna verkar tycka att det är lite mörkt, ledsamt och höstigt ute. Sommaren har just börjat ta slut. Innan den ens har börjat, kan man tycka.

Att jobba under sommaren är för vissa något nödvändigt. Det ansvar som man har som vuxen är ingenting man kan råda bot på. De 3089:- för hyran måste in. Men det känns riktigt tråkigt att inte kunna få vara lite mer ledig under sommarmånaderna (schemat begränsar så man knappt hinner ses). Man frågar de ordinarie hur deras semester var, vad de gjorde och hur vädret var där. Men i sitt stilla sinne längtar man själv efter ett välförtjänt sommarlov, för en gångs skull. (tack och lov för mitt framtida yrke - sommarlov varje år). Sometimes it sucks to be grown up. Jag vill också cykla långa gatan fram, ligga och läsa i flera timmar eller bara pilla navel. Som när man var liten...





Men jag är oändligt glad för mitt jobb, trots allt. Jag vet vad som krävs av mig. Jag vet att jag hjälper. Jag vet också att kontot fylls på tacksamt. Och när hösten kommer så är det alltid en välkommen tröst. (konsert!konsert!jagvillgåpåkonsert!)





Med enbart 6 timmars jobb kvar infinner sig den sorgsna känslan av att lämna Orupsbacken. Kanske särskilt i år, tack vare en viss person. (hur kan man inte ta dem till sitt hjärta?).





Så än en gång tackar jag och bugar, för en sommar av kneg, glädje, sjukt tidiga mornar, svettiga cykelturer, gapskratt och goa lönebesked.











And then there was autumn.


/Sara

It's an Honour

Ett papper fyllt av M, B, C och K-turer. Mitt schema är relativt fullt av arbetstider, och varje dag innebär olika händelser.

Varje dag får jag möta människor med en enorm erfarenhet av livet. I jämförelse bleknar mitt lilla liv ganska snabbt...

Vissa av mina människorna på jobbet har varit med om allt. Och då menar jag ALLT. Minns krigen. Ja, både första och andra. De har förvånats av den enorma teknik som kommit genom årens lopp. När de var unga så hade man varken telefon eller bil.

Dessa människor bär en märklig vishet inom sig. Bara genom att ha erfarit så mycket under de upp till 104-åren som de levt.

Detta ska man handskas med vördnadsfullt. Det är en ära att få ta del av allt detta.

The Final Countdown

... om 75 dagar så åker vi på äventyr, min älskade sis & jag.

Då ska vi ha det fint, må väl, leva i nuet och älska livet!

Du & jag föralltid, vännen.

Där går vi, på strandpromenaden...

Utsikten när vi är på upptäcktsfärd

Ingen semester utan bygge av sandslott!

Det finns inget annat i mitt huvud nu. Bara Calella de Parafrugell, lill-sis och jag samt ett äventyr utan like!

Längtar!!

Sommaren 2007

Och äntligen är det sommarlov.

Känslan är väl inte densamma som när man skanderade Den blomstertid nu kommer, men känslan är på nåt vis härligare. Ledighetskänslan känns skönare. Även om jag ska jobba hela somaren (och nästa sommar ska jag minsann vara lite mer ledig), så känns det inte lika betungande som skola.

Som vanligt har man en handfull planer som man tänker genomföra. Och den brukar innehålla på tok för mycket aktiviteter för att vara praktiskt möjlig. I år är den komprimerad, för att ge plats åt eventuell spontanitet!

Vad SKA hända då?

Lill-Sis tar studenten 16 juni!

Elton John konsert 20 juni!

Jobba på Orupslund hela sommaren!

(förhoppningsvis ngen snö i sommar dock)

En tur till Tranås/Malexander 26/7 - 29/7

Grillning med vänner (say when and where!)

Biltur till en härlig strand med vänner!

Sommarpicknick och strandbesök i Skanör!

En sommar som trots allt är fylld av massa äventyr, av varierat slag.

Och nu kan jag kasta mig ut i friheten, för det är sommarlov för hela slanten!

Hur livet kan förändras

Tisdagen var som vilken dag som helst. Vi pratade, planerade, käkade och gjorde det vi brukade.

I onsdag började vi ana en förändring. Efter läskiga resultat på Specialisthuset så kändes det skönt att få åka till Lund och ta reda på vad som var fel.

Och det var inget tvivel om det. Vår vardag kommer förändras något. Vi ska under den kommande veckan lära oss allt om diabetes typ 1. Båda två. För jag anser att om Henke har fått diabetes, så har jag också fått det. Vi ska leva sida vid sida, och jag stöttar på alla sätt jag kan.

Så på bara en dag kan vardagen förändras. Vill inte påstå till det sämre, utan bara till något... lite mer annorlunda än vad vi är vana vid.

Tusen tack till alla härliga vänner som har skickat sms, skrivit mail, ringt eller på något annat sätt visat er omtanke. Det är guld värt!

Sara [hearts] Dublin

Slutligen kom vi iväg. Mot alla odds. Vi stod emot försenade tåg, inställda flyg, en detour till Dublin via Prag samt försvunna väskor. Men som grupp klarade vi det.

Och det hade verkligen varit intressant att studera group dynamics efter en sådan resa. Vi var så öppna mot varandra i slutet, att ingenting längre känns tabu... That's the way it goes!

Hur som helst: Bearbetar bilder nu. Klickade nog kring 200 gånger på den fina Konica-Minoltan.

Nedan följer några smakprov:

Det berömda kvarteret Temple Bar

My first pint of Guinness

Me i den japanska trädgården

Trinity College

En galenpanna till roomie :)

Christ Church i centrala Dublin

Vy över Glendaloch

Ett keltiskt kors

Mamma Veronica, pappa John

och doggie Rabble

Vår sötnos Rabble

Vidsträckta ängar som innehöll
fullt av nylammade ulliga sötisar

Irland - en ö att komma tillbaka till.

Sara [hearts] Dublin

FANFANFAN

09:05 Dublin SAS SK537 Cancelled










(what are the odds?)

Ett nytt sätt att spå?

Nej, jag har inte kommit på denna själv. Men det är lite roligt att tolka. :)

Istället för att spå som vanligt…

1. Tryck på blandade låtar
2. Skriv rätt titel efter frågan

3. Tolka
4. Fuska inte

Då börjar vi...

1. Hur mår du idag?
Pretty paper (en canvas att skapa på…?)

2. Kommer du komma långt i livet?

We’re all right (vad som än händer, eller vad?)

3. Hur ser dina vänner dig?

Vaknatt (ja, jag är väl en sån som bryr mig)

4. Kommer du gifta dig?

You know that I love you :)

5. Vad är ditt livs themesong?

Det finns bara solsken (lovely)

6. Vad är ditt livs historia?

So Far Away (what?)

7. Hur är skolan för dig?

Missarna (jaså? Det måste jag lära mig…)

8. Hur kan du komma framåt i livet?

Du liv… (filosofi??)

9. Hur kommer imorgon vara?

Sophia (betyder kunskap…vishet…hihi – ett ess i skolan kanske?!)

10. Vad är det bästa med dina vänner?

The Calling (well… =) )

11. Vad finns i lager för nästa vecka?

Världens bästa lim (we will be glued together – me and C in Dublin)

12. Vilken sång beskriver dig bäst?

Adam & Eva (ja, kärleken är stor)

13. Hur är det med ditt liv?

Way over Yonder (jag är kanske lite borta just nu?)

14. Vilken låt ska spelas på din begravning?

I Feel the Earth Move (medan jag åter blir stoft)

15. Hur ser världen på dig?

Do you like the way (frågande?)

16. Kommer du att ha ett lyckligt liv?

Tapestry (det kommer vara som en tapet – olikmönstrad och kanske går ur tiden, men den har sina vackra sidor)

17. Vad tycker dina vänner om dig?

Oh Pretty Woman (haha!)

18. Har du en djup och mörk hemlighet?

The Sweet Escape (det har vi väl alla)

19. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?

Din tur (huh?)

20. Hur kan du göra dig själv glad?

Ett liv för mig (så sant)

21. Kommer du nånsin ha barn?

Where you lead (OK)

22. Vilken låt beskriver den du är attraherad av?

Love of My Life (ja, jag lovar – den kom upp!!)

23. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?

Till min syster (kanske inte nästa generation, men jag kan ju alltid lära henne nåt!)

24. Några tips till dig?

You Got It (okej, en pik till min självkänsla)

25. Hur kommer du att bli igenkänd?

You’ve got a friend (vem kommer bli känd?? Hmm)

26. Vad är din danssång?

You Make Me Feel Like a Natural Woman (en ballad – take it slow, med feel-good-about-yourself-vibe)

Just for fun - för det var faktiskt kul. Avgör själv!

Sara

An end of an era

Det kanske kan tyckas lite tramsigt. Att känna att man kommer sakna sin forne granne. Men han var en bra granne. En granne man höll sig väl med, utan att anstränga sig.

Och nu ska Günthers pappa flytta. Sorgligt, och sant. Han hälsade alltid så glatt. Han klagade aldrig på oss. Han gladde oss med sin musiksmak. (Okej, alla bitar var kanske inte så roliga).

Trots att det är lyhört mellan våra lägenheter, så har man inte störts särskilt mycket av varandras ljud och oljud. När Uffe nös, så sa jag prosit. När Uffe spelade den där fina dansbandslåten, så trallade jag med. När Uffe skämtade högt om sin mamma, så flinade jag lite.

Och nu kommer man aldrig mer få vara med om detta. Låter kanske skumt - jag vet. Men tankarna kring vem som kommer flytta in efter honom är ju oroande. Fram tills nu har vi vetat vem vi har haft bredvid oss. Dessvärre har vi fått reda på vad framtiden bär med sig - grannen under. Grannen under ska flytta in BREDVID.


O H MY G O D!

Han som klagade på oss en fredag, tio över tio. Han vars hund ständigt skäller när han inte är hemma. Han vars finurliga uppsyn är renutav obehaglig.

Nu är längtan efter Lund ännu större. Vi kanske ska flytta efter Uffe till Svalöv?

Trygghet byts mot rädsla för att bli vräkt. (Men han har ju hund, så då borde vi kunna klaga på det...?!)

Framtiden är oviss-

/En orolig Sara

En oändlig längtan - påväg mot verklighet

L.Ä.N.G.T.A.N

Ibland känns det overkligt. Men jag vet ju att det blir av.

Du & jag, lill-sis. Där ska vi gå.

Må bra, känna oss bra och bara vara bra.

Längtar...

Längtar...

Längtar...

Längtar...

Ett sant nöje...

...är det när grupparbete fungerar i praktiken.

Alla vi, som någon gång har studerat på universitet och högskola, vet hur grupparbeten kan fungera. Eller snarare, inte fungera. Räkmackeåkning, noll engagemang, brist på ansvar... Det finns många saker som gör att ett grupparbete fallerar eller bara blir totalt KAOS.

Tack och lov har jag blivit begåvad med den bästa grupparbetspartnern någonsin. Vi bor nära varandra, vi vet vad vi vill, vi kritiserar inte varandra, vi fokuserar och jobbar hårt när så behövs. Men framförallt så låter vi oss ha roligt under tiden. Vi får prata om annat, som inte har med grupparbetet att göra.

Efter alla skräckexempel man råkat ut för så blir man lätt grupparbetsrädd. Men C & jag får det att fungera. Får det att bli en fröjd att ses och jobba. Och det är okej att apa sig:

"Blablabla....!" (asgarv) "Ja,men vad säger du om blablalbla då?"

"Deny, Deny, Deny! Det måste handla om honom!" "Denny heter han, inte Deny...." :)

"Jag lovar att jag inte ska stjäla din kalender igen...!"

Tack för att du gör det skoj att plugga!

(btw - Fanny: we certainly miss your company. There will always be a hole in our hearts, a void that cannot be filled. Love you.)

/Sara

"Ta ingen skit!"

Vänner - vad vore man utan dem och deras öron och ögon?

Jag vet att ni finns. Känner att ni finns. Hör eller läser orden. Tar åt mig nu på ett annat sätt än jag någonsin gjort. Ert stöd är värt allt i hela världen.

Tack för alla uppmuntrande meddelanden på bloggen och via mobilen. Jag kände er omtanke inom mig igår. När jag med tunga steg gick dit. Rak i ryggen. Med en känsla av att tiden då jag tog skit är över.

Ni är min pansarvagn, mitt safety net, mina styrkebatterier.

Tack för allt stöd. Tack för ert varande och er omtänksamhet.

Tack. Tack. Tack. Tack. Tack. Tack. Tack.

Hotet inifrån, men framförallt utifrån

Oron, ångesten och de illvilliga tankarna sipprar innanför min hud. Jag har vetat om det i flera dagar, och det har gett mig tid att inta försvarsposition no. 1. resultat: arg, nedstämd, ofokuserad personlighet.

Jag försöker bygga upp murar runtomkring mig. En vallgrav för extra skydd. Men varje gång hittas en liten väg in i min borg, där alla mina tusenmiljoner akilleshälar finns. Och det attackeras gång på gång.

Kommentarer, blickar, tankar före och efter.... Bevisen på att man inte duger finns i flera former.

Och ibland känns det som om ingen förstår. "Kan det verkligen vara så hemskt som du beskriver det?" "Ja, men strunta bara i dem! Vilken rätt har de att tycka och tänka?"

MEN HALLÅ!! De säger dumma saker om de jag älskar. Om familjen, vännerna, älsklingen och mig.

Jag begriper inte hur de hittar sina vägar in i min borg, men de gör det. Och det gör så ont att alla Bamse-plåster i världen inte kan läka det.

Jag märker hur jag har börjat må sen allt började. Jag är ständigt lite arg, intar försvarposition oavsett situation, ursäktar mig i förväg, jag är orolig och ledsen om vartannat.

Och ska jag vara ärlig så vet jag inte hur länge jag orkar mer. Det är så sant som det är sagt: vännerna är de jag har valt, men släkten.... Den får mig bara att må dåligt över den jag är.

Är rädd att allt det jag försöker bygga upp kring mig själv; min självtillit, min tro på mig själv, tron att jag är värd något, kommer raseras kl. 18.00 ikväll.

Mitt privilegium

Jag har sedan slutet av januari fått möta en mängd barn, tack vare bemanningen. Och det slår mig varje gång jag är ute och vikarierar hur unika vi människor är. Alla har sitt sätt att vara på, sitt sätt att leka, tänka och visa känslor.

Att få privilegiet att arbeta med barn, oavsett ålder, är ett stort uppdrag. Att se alla barn. Att visa att de är viktiga. Att visa det på ett sätt som de förstår det på. Ett uppdrag som innebär stort ansvar. Men tanken på hur man kan få barn att må, utvecklas och leva upp till sin fulla potential är det som driver mig, under min utveckling till en riktigt bra lärare.

Vi, praktiserande och blivande lärare, har ett av de viktigaste uppdragen i världen. Det kommer vara jobbigt, arbetssamt, tufft och vissa dagar - förjävligt. Men resten av tiden kommer utan tvekan väga upp det där jobbiga. Att få se glödlampan tändas. Att få visa att en elev räknas. Att få eleverna att inse att de har ett värde. Att få eleverna att lära sig om livet. Det är ett privilegium som heter duga.

Jag ska förvalta mitt privilegium så väl jag bara kan.

Längtan efter semester

VÅR SEMESTERDRÖM 2007

Under min vistelse hos familjen började planer smidas. Och planerna kommer att bli verklighet. Det ska vi se till Lill-Sis!

Du & jag ska allt vandra i den varma sanden på Costa Bravas vidsträckta stränder. Vi ska äta svensk havregrynsgröt, dricka kaffe och sen gå på upptäcktsfärd. Vi ska bli svenska pepparkakor. Vi ska njuta av att vara lediga och vara värda detta.

Den 25 augusti ska vi påbörja vår busstur genom halv Europa, ner till Spaniens ostkost. Vi ska swischa igenom Tysklands motorvägar, åka igenom pittoreska franska byar för att sedan bära våra väskor till Mar Blau - vårt lägenhetshotell.

Jag längtar så jag håller på att spricka!

6000kr för nio dagar av härligt äventyr! Det är billigt för plånboken och rikt för själen.

Audite! Lyssna! Listen! Kuunnella! Écoutez!

Vad är meningen med vänner och familj? Nära och kära? Älskade och avhållna?

Enligt mig är det att få lyssna och bli lyssnad på. Att därigenom påvisa eller inse att man inte är "den enda som känner så här". Spiritual guidance, if you may. Och under alla år har detta verkligen varit verklighet.

Långa promenader i regn, solsken och allt däremellan. Samtal, frågor, förklaringar, undringar, filosoferande. Allt möjligt har berättats och lyssnats på.

Tyvärr har jag vid flera tillfällen varit med om situationer då jag berättat något, ibland oviktigt & ibland väldigt viktigt, och inte fått respons whatsoever. "Lyssnare" har vänt bort blicken, börjat göra något annat, på sin höjd hummat ett anspråkslöst "hmmm".

Jag har funnit, efter flera erfarenheter, hur ont detta har gjort. Att bli ignorerad, distanserad, förbisedd - det känns verkligen skit!

Så tänk på det - om ni är i lyssnarposition - visa att det som sägs är av vikt. Risken för att såra blir desto mindre då.

Var en sann vän - en värdig när&kär: Lyssna på människan och hennes tankar!

Ficklampor, kramar och öron

Då och då påminns man om att tiden på moder jord är begränsad. Chocken och vemodet är så påtagligt att man inte riktigt vet vad man ska göra/om man ska göra/varför man ska göra. Bara ett virrvarr av snurrigheter i huvudet som aldrig ger sken av att visa ljuset i tunneln.

Då behöver man verkligen någon som kommer med en väska fylld av ficklampor, kramar och öron. Öron som lyssnar, kramar som värmer och ficklampor som visar vägen mot ljuset.

Så många gånger har man behövt en vän med just en sån väska. Det är ens buffert. Att bli sedd, omhändertagen, lyssnad på. När något gått fel. När något inte har gått alls. När livet har tagit en svängom på ett sätt som man inte räknat med. (Tack alla fina vänner som genom tiderna har funnits där).

Det enda som känns i närheten av så bra är att man själv kan hjälpa. Vara personen med hjälp-väskan. Erbjuda öron, kramar och ficklampor. (Jag hoppas att ljuset kommer till dig lite mer för varje dag)

Till vännerna: Ring! När som helst! Ni är de bästa.

Love, Sara

En dag med flyt

Life is like a roller coaster - så känns det. Idag var jag uppe på toppen! Vissa dagar så slutar inte de goda nyheterna att strömma in, till min stora glädje.

Delad glädje, i alla dess former. Familjedelat, kompisdelat. Och individuell glädje. Glädje är glädjande - det är allt jag har att säga.

Efter att ha trott att det knappt skulle gå att skrapa ihop ett G på tentan, så fick jag reda på att jag nådde toppen. (Men G hade verkligen räckt för att ge mig glädje!). Äntligen kan jag gå vidare. Med bättre självkänsla och rakare rygg. (Tack Bo!)

Lyckades också bra på min första utmaning från bemanningen. Jag och 35 kids på fritids. Ja, jag var inte ensam "pedagog", men i alla fall. Funkade hur bra som helst. Verkligen roligt att se hela spannet av åldrar. (Och nu kan jag verkligen säga att jag är säker på att jag valt rätt ålder. De är söta, men nej). Hursomhelst så är jag välkommen tillbaka. Yeah! De gillade mig. Känns riktigt roligt. Och pedagog - det är ju verkligen det jag vill bli.

Familjedelad glädje förekom också idag. En lite mer hemlig pga superstition och sånt där. Let's not jinx it! Håller tummar, tår och allt annat som står ut.

Glädjen denna fredag är total. Och den glädjen var så välkommen.

Sara

Besvikelser

När man går på livets väg, då möts man av många olika situationer. Händelser som gör en glad, ledsen, arg, rädd eller besviken. Vi lär oss att ta itu med dessa situationer och göra dem till det bästa möjliga. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Jag har gjort min bästa vän besviken på flera sätt. Men det värsta har ändå varit att vända henne ryggen, genom att inte stötta henne. Detta känner jag djup ånger över. Jag vet själv hur ont det gör att bli sviken av någon.

Flera gånger har jag bara låtit exklusion och paradoxer flyga förbi mig, när jag vet att jag inte borde låtit detta ske. Jag borde rest mig upp, och sagt vad jag tyckte. Att det inte var rätt att exkludera någon. Att det inte är schysst att bli lämnad utanför.

(Men du ska veta att jag velat. För du är min bästa vän. Och just därför borde jag, ju)

Att göra en när & kär besviken - det gör en själv besviken också.

Det enda jag kan göra är att be om ursäkt. Och lova att jag ska vara än bättre vän till dig.

Something old, something new...

Helger och ledighet flyger snabbt iväg med vinden. Ja, det har ju blåst en del också, så det har väl bidragit kan jag tänka mig.

I fredags var det hösttermin, och imorgon är det vårtermin. Universitet och högskolor har ett lite annorlunda sätt ett se på saker. Men trots att det bara var ett par dagar sedan jag skrev tenta, så längtar jag efter nya saker. Ny litteratur, som förhoppningsvis görmig klokare. Ny uppgifter att ta sig an.

Ut med det gamla, in med det nya.

Åh, fullkomligt älskar att packa väskan kvällen innan något nytt. Sprillans nytt kollegieblock. Tom kalender. Skrivvänliga pennor. Yeah, I'm a geek.

Så att komma tillbaka till skolan känns faktiskt riktigt trevligt. Ja, bortsett från en sak. Just the two of us now. Vår lilla honey har lämnat oss. It's a great loss. Men vi stöttar henne. Vi berättar skvaller för henne. Och vi drar med henne på spännande äventyr som dyker upp. It's a promise.

Dags att packa väskan, och förbereda sig för vad våren har att erbjuda.

Ciao!

Det var en väldigt lyckad dag

Ibland behövs inte så mycket. Men det behöver samtidigt inte vara over-the-tops för att gå bort från det sletrianmässiga.

En tur till vår älsklingsstad. Väder som inger hopp om gladare tider. En kopp kaffe. Tankar om framtiden. En promenad fylld av förstående leenden. Senare - en flaska vin. En bästa vän. En dos kärlek såsom bara vi kan.

Det var en väldigt lyckad dag.


"Vilken lyckad dag
fastän det regnade som fan
vi åkte i din gamla bil
tillsammans båda två
till andra sidan stan
och såg en film från USA
dom brukar alltid sluta bra
nu var det länge sen
och jag vill göra det igen
det var en väldigt lyckad dag

vilken lyckad dag
vi köpte med en flaska vin
och lite käk och nikotin
och mera vin
visst var du glad
vi grälade bara lite grann
sen låg vi med varann
och du var fin
nu var det länge sen
och jag vill göra det igen
det var en väldigt lyckad dag

vilken lyckad dag
jag hade flyttat ner
och ville veta allt
det fanns affischer överallt
vi gick Ritz du kände nån
och tjata in oss för min skull
fastän jag ramlade omkull
Ulf Lundell var också full
nu var det länge sen
och jag vill göra det igen
det var en väldigt lyckad dag
vilken lyckad dag
fastän det regnade som fan
vi åkte i din gamla bil
till andra sidan stan
och jag sa till dig sen
jag säger inte längre
att jag åker hem
nu var det länge sen
och jag vill göra det igen
jag vill göra det igen
det var en väldigt lyckad dag"

(Bo Sundström)

Jag vill göra det igen snart, min älskade.

När våren nalkas. . .

Även om vintern inte har varit, så börjar jag få vårkänslor. Trots att det känns som höstväder ute. (årstidsschizofreni?)

Men vårkänslorna kommer ju knappast från vädret. Snarare från tankarna på vad som ska hända i vår.

• tur till Tranås - kanske i februari och sen till påsk. Alltid kul att komma dit och ha det bra! (se bild med båt)
  
• resa till Irland- skolresa som troligen innehåller en del skolarbete. Men vad gör väl det när man får prata engelska, vara med världens bästa kompisar och hitta på äventyr. Kanske Westlife? Kanske ridning? Men en sak är säker - på puben skall vi gå! (se övriga bilder)
  
• extrajobb? - har anmält mig till bemaningen i Eslöv, och hoppas på givande jobbdagar som både är något inkomstbringande och givande rent pedagogiskt.
  

En del kommer att hända i vår. Och just nu, i tentatider, behöver man dessa punkter att se fram emot. För att lätta upp hjärtat lite.

Spring - here I come!

EXTRA EXTRA - read all about it!

Nu var det basunerat! Nu är det på pränt i Sydsvenskan. Nu vet alla! Ja, fast de visste de ju innan också. Nu har vi hängt vår kärlek i julgranen - for everyone to look at! Och det känns härligt, inte sant älsklingen min?!

Mot alla höjda ögonbryn. Mot alla tysta invändningar. Mot andras tvivel. Jag brydde mig inte på det viset, men hade kanske önskat att fler hade reagerat som Lisa på torget: "ÅH, vad roligt!".
Men egentligen behöver jag inte andra åsikter. För VI vet ju att det är rätt. Bara VI kan veta det. För VI har tillgång till varandras hjärtan.

Tack alla ni som stöttat och trott på oss, genom tanke, ord och handling. Ni betyder så mycket.


"When I fall in love, it will be forever."

That's the truth.

Love & peace.
Sara

Eld och lågor!

Med förhoppningar att 2007 ska bli ett år av eld och lågor kastar jag mig ut i telefon- och internetvärlden och försöker förändra vardagen lite.

Känner mig så vuxen och duktig när jag ringer viktuga samtal. Äntligen kom jag loss med Eslövs bemanningsenhet - ska på träff den 23:e januari. Lite extrajobb behövs - spara till Irlandsresan, sommaren och kanske en liten hund i framtiden. Vem vet?

Ringde Folksam för att till slut fixa en försäkring - ja, jag är trög och sen. Men dessvärre var det stängt. Trettondagsafton, eller nåt. Men jag ringde i alla fall - det är en vinst i sig!

Har även börjat ta itu med sommarjobb för 2007. Söker faktiskt i Tranås - syrran jobbar där och hoppas att kontakter kan ge jobb. Kanske dags att lämna Höör ett tag. Även om det är äldrevården jag söker jobb inom.

Ellen mailade dessutom om STS jobb! Snacka om eld och lågor! Jobba som ledare, lärare och fixare på STS språkresor är ju rena drömmen för en entusiastisk blivande engelsklärare! Hoppas! Vem vet?

Oj, många utropstecken i detta blogginlägg. Men, va fan?! Jag är ju ELD OCH LÅGOR!

Bereden väg för Sara - här kommer jag, 2007!